I came from Mole with my baby on my knee

Grannar

Nelly

Västafrikas äldsta, vedeldade, moské

A view from a hill

Vissa väljer att lyxa till det när dom tar semester. Själv väljer jag att gå upp kl 04 for att bli upptryckt mot en fönsterruta, med en okänd unge sovande på mitt ben, och sitta i en varm, trång buss som skakar mer än en nykter alkolisthand i fem timmar

Fast det var värt det. Tre nätter inne i ett naturreservat, där jag kunde välja mellan att åka på safari, gå på safari eller sitta vid poolen och slappa. Går kanske inte att jämföra med Kenya, men hann allt se elefanter, apor, antiloper, vårtsvin och bufflar på nära håll.

Nästa etapp på resan ar Bolgatanga, som ligger nära gränsen till Burkina Faso i norr. Inte helt klart när eller vad jag ska göra där uppe men tror att krokodiler kan vara inblandade. Och Stig Larsson. Millenium-serien har slagit stort i backpackerkretsar, och det är det enda jag har att läsa for tillfället...

In the country

 Matsalen

 Tvättrummet

 Badrummet, med kombinerad dusch och badkar

Underhållningssystemet

Marknad

Två dagar av total lugn och ro i bergen har byts ut mot en lajv på temat "Den forsvunna diamanten" och "Resan". Aldrig vet man hur eller när man tar sig till nästa ställe.

Tiden upp i bergen gick förvånande fort med tanke på att jag inte gjorde något mer an att läsa, promenera, äta och titta på utsikten (har far ni föreställa er de otroligt fina korten som jag tänkt lagga upp om internet hade varit lite snabbare har i de norra delarna av Ghana).

Jag hade tänkt att jag skulle ta mig runt sjön Volta, alternativt ta mig över den. Eftersom mina resplaner skulle innefatta att resa på en söndag, tog jag dock beslutet att ta mig tillbaka för att sedan åka upp i landet igen. Ett vist beslut visade det sig. När jag var framme i Kumasi, Ghanas näst största stad, spenderade jag söndagen där, och precis alla affärer var stängda. Jag kan bara tanka mig hur det hade varit ute på landsbygden, både vad det gäller affärer som transporter.

Emellertid var den stora marknaden öppen (Västafrikas största), men tydligen bara en bråkdel av vad den är på en vardag. Trots det fick den Kvibergs marknad att se ut att vara välordnad och väldigt väldigt liten. Lyckades tillslut hitta ett ställe som serverade lunch, medan middag blev bananer och kex på hotellet. Har ännu inte gett mig in på att äta den stekta fisken som legat framme i solen hela dagen, men det kommer kanske. Har börjat lite smått med grillad majs, friterat bröd och annat som man knapra på när man åker buss.

Nu befinner jag jag mig i norra delen av Ghana, i Tamale, och nästa utmaning ar att ta sig till Mole, det stora naturreservatet i området. Biljetten dit ar fixad, men om jag har boende när jag kommer fram är en annan femma.

Upp som en sol och ner som ett vattenfall

On the road

Toppen ar toppen

Wli

Provade på livet som big shot och hyrde en chaufför över dagen. Detta för att snabbast och enklast komma runt till de två stora turistobjekten öster om Volta; Wli-vattenfallet och Afadjato, som med 880 meter ska var det högsta berget i Västafrika. Det och för att personligen kunna förolämpa alla som vi passerade genom att inte plocka upp dem som ville åka med. Det var åtminstone vad blickarna hos de vi passerad sa.

Afadjato visade sig ha en rejäl stigning vilket bara var av godo, dels då det ar skönt att röra på sig efter dagar i minibussar och taxis, dels då det fick den amerikanska horden av volontärer som jag gick upp med att tystna efter 200 m när de hade nog med att andas. 

Turen till Wli var lite behagligare, om dock sorgligt skräpig, och kunde avslutas med ett dusch i vattenfallet. En skön blandning av smärta och svalka.

Härnäst ska jag upp i bergen och gömma mig i ett par dagar, sa om någon har vägarna förbi kan ni komma till Biakpa Mountain Paradise . Ett namn att leva upp till, jag hoppas att det lyckas.

On the djungle, the mighty djungle

Bro

Sol

Bil

Sitter nu i den lilla staden Ho, i den östra delen av Ghana. Med lätt surrealistiskt känsla hör jag den svenska nationalsången i bakgrunden. Sverige ska spela i fotbolls-VM och eftersom Ghana är med är intresset stort.

Snart ska jag försöka mig på att ta en trotro till Hohoe som ligger längre norrut och som ska erbjuda vattenfall, regnskogar och vandringsleder. Alltid ett äventyr att se om man kommer dit man ska, eller snarare om man kommer dit när man ska. Minibussarna, som fungerar som transportmedel där taxi och buss inte bryr sig om att åka, väntar tills alla platserna är fulla innan den åker. Vilket kan betyda 5 minuter eller 5 timmar.

Har hunnit med att vandra runt ovanpå regnskogen i Kakum nationalpark. Ett system av repbroar 30 meter uppe bland träden var den stora attraktionen där. Möjligheten att se något djur var dock minimalt, turister ar inte precis ninjor när det kommer till smidighet och tysthet.

I bless the rains down in Africa

On the beach

Thin Lizzy

Men at work (and play)

Big gun

Tillbaka i verkligheten efter ett par dagar i paradiset, elller så nära man kan komma. Palmer, milslånga stränder och meterhöga vågor. Boende i en liten hydda kunde jag njuta av att göra absolut ingenting liggandes i en hängmatta. Tog mig därifran lagom till att "the bessed rains of africa" passerade förbi. Nu befinner jag mig i Cape coast, en gammal utpost på Guldkusten, som Ghana kallades förr, som Sverige haft den mindre hedersamma äran att aga under några ar under mitten av 1600-talet.

Cape coast känns även som en mer genuin del av Afrika än huvudstaden Accra som jag började i eller turiststället som jag var i därefter. Förhoppningsvis kommer känslan att öka ju längre in i landet som jag kommer. Planen nu ar att ta mig in i landet genom att passera sjön Volta motsols. Lite av en omväg från där jag är nu, men kommer att få sällskap del av vägen så det galler att passa på.

Och när jag nämnde att jag ar från Sverige; var första reaktionen "Noblepriset", "Astrid Lindgren" eller "Volvo". Icke, det som gäller här är "Mama Mia!". Är det vad vi är reducerade till nu, en abba-musikal?

Africa, by toto

City life

Hotel view

En mindre bra ide är att ta kort på en fyr som har en skylt som säger att det ar förbjudet att fotografer den. Iofs så missade jag skylten, men inte den uppjagade mannen som hotade med polis. Lite oroande till en början men streetwise som man är (efter 2 dagar på resande fot) sa jag okej. Efter en stund var det inte lika viktigt att bland in polisen utan då kostade det 10 cedi, men jag fortsatte att tycka att polisen var en bra ide. Då bröt mannen upp i ett leende, sträckte ut handen och tyckte att det var onödigt att blanda in polisen. Så var det fixat, men tror nog att jag väntar med att lägga upp bilden på internet...

I övrigt spenderas en stor tid till att fixa vätska; i från flaska, plastpåse eller kokosnöt. Det eller vad annat man kan vilja ha (försatt att man vill ha tandkräm, frukt eller snax) finns aldrig längre bort än ett par meter då kommersen är i gång överallt, hela tiden. Tillgång och efterfrågan, men aldrig mer än en eller ett par sorters varor hos varje försäljare.

The heat is on!

Via London, Bryssel är jag nu i Accra, Ghana. Bor precis vid havet, somnar till den symfoni Atlantens vågor spelar på klippväggarna nedanför. Vaknar upp och känner "Det har var ju inte så farligt varmt". Ack vad fel man kan ha. Atlanten ar en val fungerande AC, när jag lämnar den får jag känna den fuktiga hetta som kallas Ekvatorn. En hetta som knappast kommer bli mindre när/om jag lyckas ta mig norrut, djupare in i landet Ghana.

Accra är annars vad jag väntat mig av en afrikansk stad; livligt organiserat kaos, kryddat med biltutor, taxis och kvinnor bärande saker på huvudet. Ok, det sista trodde jag inte jag skulle få se i den mängd som jag gör.

Den stora uppgiften för dagen var att skaffa ghanianskt(?) telefonnummer, fixades (0543029805) mha en trevlig ghanian som visade mig till en "shared taxi" (taxi som gör en bestämd rutt när den är full) som gick till rätt plats. Väl där aktiverades mitt nummer genom förvånansvärt snabb byråkrati. Den mindre uppgiften var att skaffa sig mat. Försökte mig på fufu, en grönsaksmassa i sås. Fick framdukat en diskmedelsflaska, skål med vatten och servett utöver sked. Förhoppningsvis var meningen att jag skulle äta med handen (viktigt att bara använda höger), eller så ar de väldigt noga med hygienen. Hörde inga kvävda skratt från servitören, så gjorde troligtvis inte bort mig helt och hållet.

Imorgon blir det mer klassiskt turistande, National museet och något gammalt fort vid kusten, och dagen därefter vidare västerut till ett, inom backpackervärlden, hypat beachboende.

Återstår att se om nästa ställe har lika bra uppkoppling, samt om jag lyckas komma ihåg att ta med mig kabeln till kameran.

Nanti ye!

On the road again

Goin' places that I've never been.
Seein' things that I may never see again

Snart på en kontinent inte så nära dig!