Bland tomtar och prinsessor

I södar delen av Japan ligger staden Kagoshima, en stad som ständigt täcks av vulkanaska då det ligger nära en aktiv vulkan som med jämna mellanrum spyr ut rök och aska. Här stannade vi till en sen kväll efter en 11 timmar lång tågfärd från de norra delarna. Nu var det inte för at se askan som vi tog oss hit utan för att ta oss vidare till ön Yakushima som ligger knappt två timmar med båt utanför stan.

Målet med resan till ön var dess stora berg och regniga skogar, skogar som var förebild till miljöerna i filmen 'Princess Mononoke'. Det var inga problem att se varför, helt förtrollande miljöer med grönska som aldrig tog slut. Platsen är den regnigaste i Japan och paraplyerna kom väl till pass (vi tog inte vandringen på lika stort allvar som alla japaner som hade Goretex-ställ och stormkök...). Nere vid kusten var vädret bättre och vi kunde njuta av en strand och kristallklart vatten innan vi åkte hem dagen efter. Vi såg inte till några havssköldpaddor som skulle flockas och lägga ägg på stranden som vi var på. Det flockades även japaner på stranden, dock inga som badade, utan bara fotograferande, så man kände sig lite som en del av attraktionen.

On Onsen.

Långt innan sönderstressade svenskar skulle varva ner på spa-anläggningar byggda i bohuslänsk granit, njöt japanerna av varma källor, god mat och lugna miljöer. Efter en tio dagar i värme över trettio grader beslöt vi oss för att be oss upp i bergen och besöka ett ryokan med onsen, dvs ett traditionellt boende med varma källor. Cirka 60 mil norr om Tokyo tog vi två nätter och njöt av lugn, miljö och mat.

 Dinner for two

Maten under vistelsen var traditionell japansk till frukost och middag. Det innebär inlagda grönsaker, torkad/rökt fisk, nudlar, ris i alla dess former samt en del oidentifierbart. Inte alltid så gott, lite enformigt, men alltid intressant.

Pool for two.

Många möjligheter till varma bad, i detta fall ett mindre 'mixed bath', men även separata kille/tjej så väl som inne som ute. Alla med samma svaveldoftande vatten.

Till topps!

Vad vore en resa till Japan utan en vandring upp för det ikoniska berget Fuji? Inte mycket, så idag klarades det av. Det vanligaste sättet är att göra det på natten för att ha möjlighet att se soluppgången från toppen. Det medför dock att man inte ser något av utsikten under vandringen och att dygnsrytmen blir ur fas lagom till att man hanterat jet lagen.

Alltså begav vi oss tidigt imorse till den högst belägna stationen (nr 5) som man kommer åt med med buss, för att bege oss upp för berget. Vandringen börjar hyfsat enkelt för att bli mer och mer brant, vissa partier fick man hjälpa till med händerna för att få fäste. Vädret var perfekt för vandring med växlande molnighet. Vissa av molnen gick vi förvisso inne i, med följd att utsikten var begränsad, men vi hade ett bra tempo och kom upp de 1450 höjdmeterna på strax under 5 timmar. Väl uppe på toppen var vi över molnen och solen strålade. Solen följde oss på den betydligt enformigare och tråkigare vägen ner, där vi halvsprang bitvis för att göra nerstigningen lättare och snabbare. I mål på ca 8 timmar.

En av sakerna jag fick med mig från vandringen var en sprängande huvudvärk, liknande den jag fick på Mt Everest base camp. Då trodde jag det berodde på förkylning, så verkar inte ha varit fallet och det är bara att inse att jag och höga höjder inte går ihop. Från och med nu får jag hålla mig bora från molnen.

Lost in Japan

Osaka, neonstaden. Även staden med de många järnvägsspåren, åtminstone runt vårt hotell, vilket orsakar svårigheter när man följer fel spår tillbaka från löprundan. Så länge man hittar tillbaka någon gång är det dock ett av nöjena med att springa i en ny stad. Man vet aldriv vad man får se. Maten på kvällen blev Yakiniku, kött och grönsaker som man grillar själv på bordet. Med troligtvis de bästa köttbitar jag någon gång fått var det svårt att misslyckas och det blev en av de bästa måltider jag ätit. Bokstavligt tårögd av välbehag när de bästa bitarna avsmakades.

Kötta!

Bombur

Från Osaka är det lagom långt för en dagstur till Hiroshima, så jag tog mig dit själv medan mitt resesällskap stannade kvar i Osaka för att kolla in shoppingen. En underlig känsla att befinna sig mitt på platsen för atombombens epicentrum och att se de tillhörigheter från offren som visas på Hiroshima Peace Memorial Museum.

Kulturfrossa

En av de få saker vi hade bokat in innan vi åkte till Japan var en matlagningskurs. Sista dagen i Kyoto var det dags för denna. Efter att sovit middag i stekande hetta i palatsparken som de backpackers vi är, begav vi oss till norra delen av stan. Kursen skedde hemma hos en japansk familj, så vi fick chansen att se hur ett japanskt hem är. Inklusive att även en japansk 3åring kan kissa ner golvet. Kursen innebar förevisning i vegatarisk matlagning med vissa praktiska moment. Min japanska omelett är nu fulländad... Utöver det var det misosoppa, stekta och inlaggda grönsaker och ett par varianter på tofu.

Från kursen fick vi rusa till tåget (Shinkansen så klart, vi har "tågluffarkort" och har obegränsade resor i två veckor). Nästa anhalt Nagoya och en av de sex årliga Sumo-turneringarna. I Nagoya tog vi in på en Ryokan (japanskt boende med madrasser på golvet och varmt bad). Tyvärr var sovsalen fullbokad så vi fick ett rum till samma pris. So sorry.

Nästa dag begav vi oss till Sumo-turneringen på förmiddagen för att säkra biljett och orientera oss. Eftersom bara de lågrankade brottarna körde då stack vi vidare för att återkomma på eftermiddagen. Pausunderhållningen blev en konstutställning som ett av stadens museum hade tillsammans med Bostons konstmuseum. En bra och lagom omfattande utställning över konst från 1200 till 1700-tal. Ny favorit blev Soga Shohaku.
Tillbaka på turneringen var det mer aktivitet då de högst rankade brottarna var på tur. Få matcher som håller på i mer än 10-20 sek, desto längre förspel med psykningar och ritualer. Fascinerande och bra inomhusunderhållning för att komma undan hettan där ute.

Reklampaus

Känslan av att betalat dyrt för att få en sumobrottare i knät

Dagen avslutades med ett besök i Nagoya skytower, milsvid nattutsikt över staden.

 

Japaner, japaner, överallt japaner!

Även om Sven Jerring inte är korrekt citerad i rubriken, så stämmer innebörden. Kanske inte helt oförståligt med tanke på att jag är i Japan. Små är de och deras byggnadsverk så huvudet åker titt och tätt på en smäll.

Vistelsen börjde med en snabb övernattning i Tokyo, självklart föll valet på ett kapselhotell. When in Tokyo... Alla bekvämligheter som behövs, inklusive bastu och jacuzzi.

 

Dagen där efter var planen att göra ett snabbt besök till Tokyo fiskmarknad för att få i sig så bra sushi som det går att få tag på i stan (dvs världen). Det ville sig dock inte då det var stängt pga den stora självklara högtiden Ocean day. Nå väl, inte farligare än att vi gör ett nytt försök när vi är tillbaka.

Nästa anhalt blev Kyoto, det är Gion Matsuri-festival där och det ville vi inte missa. Street food, folk, alkoholforsäljning och uppvisning av de vagnar som ska används dagen efter.
Onsdagen innebar en tidig (semesterklockad) uppgång för att hinna se en av de stora höjdpunkterna under festivalen; den stora kortegen. Vagnar föreställande olika scener i legender rullades och drogs genom staden, något som hållt på sedan ca 1260-talet. Sug på den Cortegen!

Japanska baconspätt

He`s on a horse. 
And yes, the police got light sabres over here.

Den 35 gradiga värmen tvingade oss hem till vår ryokan för en siesta innan vi stack ut för vidare utforskande av Kyoto. Staden ska innehålla minst ett 1000-tal tempel och 'shrines'. Vi nöjde oss med två.

Kvällen avslutades sedan med ett besök till Gion, vilket är stadens geishakvarter. Oklart om vi såg geishaor eller bara vanliga japaner i kimono. Bra att ha koll pa skillnaden.

On the road again!

Goin' places that I've never been.

Seein' things that I may never see again.