New York. New York

Stiger upp ur underjorden till ett inferno av ljus, ljud och människor. Överallt springer folk, studsar, knuffas fram mellan gatukorsningar och affärer. Börjar längta tillbaka till lugnet bland bergen i Alaska.

Time square i New York är en hektisk blandning av reklam, kommers och restauranger. Turisterna är många i staden, men ingenstans är de fler än vid detta ikoniska torg. Även om det inte är ett riktigt torg, mer en utsträckt korsning

Det är ett måste att ta sig till området om man vill se någon av de många musikaler och andra föreställningar som är en stor del av Broadways berömmelse. Då de intressantare föreställningarna är slutsålda, jag chansar på sista minuten-biljett som kan vara upp till 50% billigare, väljer jag Cirque de Solei. Det är egentligen en off-broadway show då den går på Radio city music hall som ligger några kvarter bort, men föreställningen är inte mindre fantastiskt för det. Lokalen är en otroligt vacker Art deco-byggnad och showen en explosion i färger och ljud, en cirkus på uppåt-tjack. Det hjälper till att jag dessutom fått en riktigt bra plats på främre parkett, en chansning då man inte själv får välja plats.

New York har ett stort utbud av kultur av alla dess former, mitt andra val blir Museum of Modern Art (MoMA). Ett stort museum där man lätt kan tillbringa en hel dag att se allt från impressionister, kubister till Pop och Performance art till arkitektur och design. Mycket är bra, men allt tilltalar inte lika mycket och jag ger upp när mina fötter gör detsamma. Konstant vandrande på New Yorks betongtrottoarer har slutligen tagit kol på dem.

 

Utflyktsmålen är näst intill oändliga och jag hinner bara med ett fåtal: Central park är en oas i den 30-gradiga värmen; FN-byggnaden får ett snabbt besök; Brooklin bridge är bästa stället att se Manhattans silhuett om kvällen och är en vacker byggnad i sig; Frihetsgudinnan ett ikoniskt måste som jag passerar på avstånd från Staten Island färjan. Kända stadsdelar som China Town, Little italy, SoHo, the Village osv upplevs bäst på fot så att man kan titta runt, stanna, gå in och göra precis vad känslan faller på.

Good bye America, where ever you are.

Across and up

Den långa färden österut. Meditativt se USA:s inland passera förbi genom ett tågfönster eller en långtråkig pina ihopträngd med trumspelandes high school elever och gödselluktande bönder? Lite av både.

      

En tåg tur mellan San Francisco och Chicago tar ungefär 55 timmar om tåget tar sig fram i tid, vilket det sällan gör. Lägg till fem timmar för signalfel, översvämning och spårarbeten. På tåget finns lounge-vagn med stora fönster och roterbara stolar för möjlighet att njuta av naturen som passerar utanför. Tåget går sakta, speciellt över Rocky Mountains, så det är inga problem att hinna med. Det finns även bistrovagn där lunch och middag kan, om inte avnjutas, så iallafall ätas i sällskap med övriga passagerare. Oftast i nytt och trevligt sällskap vid varje tillfälle.

Något sliten och utmattad kommer jag fram till Chicagos Union station på torsdagskvällen. Förseningen har gjort att jag missat en halv dag i staden, vilket gör att fredagen blir mer intensiv. I snabb följd hinner jag med ett museum för samtida fotografi, arkitekturguidning från båt, gratiskonsert med Sibelius i Millenium park samt Willys tower, högsta byggnaden i USA. Och självklart så tar jag mig tid för det vanliga strosandet runt staden för att känna av Stadens puls.

 

Next stop New York.

Check, please!

San Francisco, den liberala staden i väster. Eller den kuperade staden med de långa gatorna. Såsom många större städer i USA är San Francisco uppdelad i flera stadsdelar med vitt skilda karaktärer. Det är inte bara arkitekturen som skiljer åt utan även invånarna och stämningen. De livliga HBT-kvarteren i the Castro, de välordnade gårdarna i dyra the Marina eller trånga och fattiga China town. Allt ses som sig bör bäst till fots. Solbränna och benmuskler har fått arbeta hårt i det soliga och backiga SF.

Jag har även passat på att möta upp några vänner som befinner sig i SF, är alltid en välsignelse att kunna möta upp med folk som känner området man befinner sig i. Mötena resulterade i baseboll-match med efterföljande utgång på stan samt en heldagsrundvandring med avslutande tapas på microbryggeri.

Och ja, jag har även checkat av ikoniska sevärdheter som Alcatraz, Golden Gate-bron, Lombard street; den löjligt kurviga och branta vägen känd från flera filmer.

Up, up and a whale!

En smal landstrimma mellan berg och hav där husen trängs för att inte ramla i vattnet. Bland bergen trängs björnar och örnar, och i vattnet göder sig knölvalar inför en lång resa till Hawaii. I Alaska är naturen alltid närvarande och den stora attraktionen.

Det ligger ständigt ett flertal kryssningsfartyg i hamnen på Alaskas huvudstad Juneau och gatorna kryllar turister som yrvaket undrar var de har hamnat denna gång. Det krävs dock inte någon stor ansträngning att ta sig undan horderna av folk. Ett par steg bortom de handikappanpassade naturlederna och utanför de förbestämda bussturerna det få turister. Högklackat och flippflopps går inte ihop med naturen.

Min vana trogen bege jag mig så högt upp det går. En tur runt staden i väntan på bättre väder slutar i en vandring till toppen av Mt Roberts, 3800 fot. Ett blommande fjällandskap breder ut sig för mig uppe på toppen. Där uppe träffar jag även på andra vandrare som ger mig sällskap på vägen ner. Öppna och sociala som backpackers är dröjer det inte länge innan jag även har sällskap till "After hike"-öl och glaciärtur dagen efter.

Resan till glaciären blir emellertid något begränsad då en isdamm har brustit under natten och höjt vattennivån runt glaciären med 6 fot. Något som händer mycket sällan, och en upplevelse i sig, men begränsar framkomligheten och gör att vi inte kommer så nära som vi önskar. Vi tröstar oss genom att avsluta dagen med ett besök till det lokala bryggeriet Alaskan brewery.

Tidigare under mitt besök till Juneau hinner jag även med valskådning. Ut i en båt och titta på valstjärtar som sticker upp över vattenytan. Som vanligt när det gäller djur i natur så syns det inte lika bra som på tv, men det är likväl en mäktig känsla när ett dussin knölvalar kommer upp ur vattnet samtidigt vid "bubbel netting"

Färden går nu vidare och San Francisco hägrar härnäst.

In to the wild

Dimhöljda skogar och mörka vatten kantar min sovplats. Vaknar med solen och till det låga mullrandet av båtmotorer. Befinner mig ombord m/s Columbia som ska ta mig från Bellingham till Ketchikan, Alaska. Tillsammans med en stor del av passagerarna sover jag utomhus på en solstol på soldäck. Inframvärmare håller värmen och frisk luften gör det hela relativt behagligt trots avsaknaden av liggunderlag. Tur är det; avstånden är stora här uppe i norr och det tar 38 timmar att nå första hamn i Alaska.

Favoritsysselsättningen ombord är att stirra ut mot horisonten i förhoppningen att se val, späckhuggare eller delfin. Resten av tiden försvinner i lugnet som hittas i böcker och mat. Semester.

Framme i Ketchikan installerar jag mig i en kyrka som under sommaren agerar vandrarhem. Staden är en blandning av amerikansk småstad och kryssningscentrum. Utanför stället där jag tar mitt morgonkaffe syns 4 stora fartyg till höger och snöklädda toppar till vänster. Jag tar till vänster.

In the land of the car

Gator tomma på folk, de enda som är ute är de fattiga och de hemlösa. Och så en ensam resenär från Sverige. Jag försöker hitta till lägenheten där jag ska spendera mina första dagar i USA, i Seattle. Centralt men gatunummer är inte något som används av amerikanska taxichaufförer så det blir till att leta runt. Första intrycket jag får är "Var är allt folk?". Det tar ett tag innan jag inser att folket finns där, i sina bilar.

I varje gathörn finns kaffeställen eller restauranger, men nästan inga affärer. För att handla krävs bil, och att du åker till utanför centrum där alla shoppingcentrum ligger. Staden är byggd för bilar, folket är byggt för bilar. I 49 av 50 stater är minst 20% av befolkningen sjukligt feta.

Vem är jag att gå emot den amerikanska traditionen, de först dagarna spenderas med att shoppa. Jag bryter dock av från normen genom att slita på skogummit istället för däckgummit. Mer traditionellt turistande hinns också med; båttur i hamnen, konstmuseum, världens första Starbucks och the Space needle, ett monument till framtiden från Seattles World fair på 60-talet.

Det mindre traditionella, men kanske mer amerikanska, turistandet guidar min värd för vistelse till. En kväll på skjutbanan för att prova olika handeldvapen, vilket inkluderar Dirty Harrys favorit .44 Magnum. Kravet för att få skjuta är signatur på en lapp med säkerhetsföreskrifter, sedan är det bara att gå in till vår bana och sätta igång. På banan bredvid står en far och lär upp sina två barn i tioårsåldern.

On the road again

Goin' places that I've never been.

Seein' things that I may never see again