Gator tomma på folk, de enda som är ute är de fattiga och de hemlösa. Och så en ensam resenär från Sverige. Jag försöker hitta till lägenheten där jag ska spendera mina första dagar i USA, i Seattle. Centralt men gatunummer är inte något som används av amerikanska taxichaufförer så det blir till att leta runt. Första intrycket jag får är "Var är allt folk?". Det tar ett tag innan jag inser att folket finns där, i sina bilar.
I varje gathörn finns kaffeställen eller restauranger, men nästan inga affärer. För att handla krävs bil, och att du åker till utanför centrum där alla shoppingcentrum ligger. Staden är byggd för bilar, folket är byggt för bilar. I 49 av 50 stater är minst 20% av befolkningen sjukligt feta.
Vem är jag att gå emot den amerikanska traditionen, de först dagarna spenderas med att shoppa. Jag bryter dock av från normen genom att slita på skogummit istället för däckgummit. Mer traditionellt turistande hinns också med; båttur i hamnen, konstmuseum, världens första Starbucks och the Space needle, ett monument till framtiden från Seattles World fair på 60-talet.

Det mindre traditionella, men kanske mer amerikanska, turistandet guidar min värd för vistelse till. En kväll på skjutbanan för att prova olika handeldvapen, vilket inkluderar Dirty Harrys favorit .44 Magnum. Kravet för att få skjuta är signatur på en lapp med säkerhetsföreskrifter, sedan är det bara att gå in till vår bana och sätta igång. På banan bredvid står en far och lär upp sina två barn i tioårsåldern.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar