Coco beach resort

Efter båtturen spenderade vi fem nätter på Coco beach resort på ön Mindoro. Efter flyg och buss och innan båt så var det en jeepney som gällde. Diskreta var de inte.

Gastransport.

Ballongtransport. Genialt att blåsa upp dem först.

What the sign says.

Nyår firades första dagen. Tut i luren,

Närmaste stad var Puerto Galera. En liten stad med ett stort självförtroende.

Och med små fordon.

En dagstur upp på berget bredvid Puerto Galera för att besöka ursprungsbefolkningen Mangyan. Bortträngda längre och längre bort från stan då rika köper upp deras land.

Enda inkomst för kvinnorna är att väva korgar o.dyl. till turister som oss.

Männen milar kol och säljer i stan. Cirka 90 kronor förtjänst på en veckas arbete.

Basket överallt. Endast utkonkurrerat av karaoke, men det finns konstigt nog ingen bild på.

Stadsbarn från Manila på besök i Mangyanbyn för att uppleva naturen.

Föreståndarinnan Joy på hostelet bredvid resorten fixade en fantastisk filippinsk lunch till gruppen.

Mycket fisk blev det,

Bungalow-brud.

Pool. Som funkade fint för att öva på att dyka med tuber.

Och en rock-kock, så klart.

The Farm

En del av båtturen var ett tvådagarsstopp på Tai Philippines base camp: The farm.

Som alla andra dagar så var första delen av ett stopp att få en Sun downer, d.v.s. en rom/ananasjuice-drink. 

På The farm praktiserade en tysk Michelin-kock för att lära sig Filippinsk matlagning. Respekt på det.

Välutrustat med riktigt kök och bar.

Lata dagar.

En av de två grundarna till Tao Philippines visade runt på farmen där de är självhushållande på det mesta. 

Dock inte på getter. De var bara bra på att skapa gödsel.

På och i närheten av The farm bor många av familjerna till de som jobbar i företaget.

De lärde också upp ny personal från grunden. Här gör en av de praktiserade tonåringarna kokosmjölk från en kokosnöt.

Vi var där den 25:e december och delade ut presenter till barnen.

Vad är väl en god gärning om det inte ligger på Facebook sen?

Julskinka. Helstekt.

Bananblommeburgare med bananketchup. Förvånansvärt gott.

Balatik

Vår båtresa började i backpackerstaden El Nido.

Sju dagar på båt bland småöar mellan Palawan och Busuanga på båten Balatik.

Några av oss fick hoppa på lite senare för att komma runt övernitiska tullare.

 Livet ombord var inte allt för ansträngande.

 På kvällarna tvingades vi av på stränder för att äta och sova.

 Strängt vaktade av båtshunden Datu.

Maten var så färsk den kunde bli.

Stor båt stor kapten, liten båt liten kapten.

Besättningen har fått Rosa Bussarna-kepsar. Och är lika glada för det.

Vår ankomst annonserades med hjälp av den stor snäcktutan. 

Datu kvalitetssäkrar utfallet. Han hade väntande (flick)vänner i varje hamn.

 Lunch på båten. Färsk.

The star of the show: Balatik.

 Sa jag att maten var färsk?

Tao Philippines, företaget som fixade båtresan.

En strand, ett golv och ett tak. Allt som behövs.

Just det, det ingick dricka också...

Resrutten.

Palawan

 Hibiscus garden inn i Puerto Princesa på ön Palawan, Filippinerna.

Utflykt till Honday bay utanför Puerto Pincesa

 Pärlförsäljarna fanns överallt.

 Vårt vinnande båtnummer kom upp.

Finns det något som säger julstämning som en färgglad stjärna framför en banana-boat?

Lunch i det vilda...

Nästa dag blåste det för mycket för att vi skulle kunna åka båt till en av världens sju naturliga underverk. Så det var bara att börja vandra.

Publik hade vi.

Underverket var Puerto Princesa Underground River.

 

Sen åkte vi in och ut.

Och gick tillbaka.

För att åka på Palawans fantastiska bilvägar upp till El Nido.